Foto

Alster, del 1

sön 03 november, 2013 kl.16:47 | 4 kommentarer

11,05 - solnedgång11,05 - många träd11,05 - under träd11,05, mellan träd11,10,06 - mossa på träd11,09,08 - natt11,12 - snöBild 359

 

Likt en fånge som släppts lös

Här så kände jag mig fri

Snaran lättad från min hals

Då gick tiden mig förbi

 

Här blev jag stundtals så lugn, så avslappnad i mitt eget vara, att min ångest tidvis inte kändes vid.

Veckovis, ibland dagvis – ofta tog jag bussen hit. Vanligen med ångest, sällan utan smärta. Men något friskare, något mindre tung, då jag tog bussen hem igen. Det var nog solen, vinden, den rosenröda himmelen, som trots den ökade aktiviteten, sänkte mitt tvivel, och åter gav mig friheten.

Månaderna kom och gick, löven blev tunnare, luften kallare. Just precis då, i växlandet från varmt till kallt, hände något med någon. Förbindelsen, de välkomnade känslorna; det friska från vinden, det lugna från solen, det sköna från himmelen och den rofyllda varan – dog ut, slogs bort, och tillsammans med ett något mindre njutbart klimat, väcktes de känslor som präglat det vara – det tillstånd som från allra första början fört mig hit.

Genom varat kommen av gemenskapen mellan brännande smärta, kvävande ångest, och tankar rörande tvivel om möjligheter i mitt framtida liv, kom jag till denna plats. Månaderna mars, april; året 2011 – var en mycket svår period för mig.

 

Alster, del 2

lör 09 november, 2013 kl.13:38 | 5 kommentarer

DSC_1807DSC_1778DSC_0089DSC_1697DSC_0042 DSC_0061DSC_1789 DSC_1766DSC_0101

 

Från vårens första varma sol, värmdes ängen upp till liv;
upp från vinterns långa dvala,
från vila in i sällsamt liv.

Och i den sena dagen och i den friska luften,
mellan de kala träden, sken vårens strålar ned:
Speglandes i vattendroppar, mellan gräsets svajande,
ned till kullars gröna mossa – solens strålars skådespel.

Längre ned i dalen, längst den lugna ån,
de kala träden stiger, stiger högt mot himlens moln.

I öst står träd och snår, här bildas snäva stigar,
mellan träsk och skog, här lyser solen varsamt.

Dunkel. Mörker. Skog.
I träsket lyser isen, av solens svaga sken,
så drömskt så sällsamt vackert.
Solen. Vatten. Skådespel.

Åter kom jag alltså hit, till vårens ovan nämnda nejd.
Den sorg som jag här en gång känt, den kärlekslust som ej besvarats,
sällan slog den åter ner, mellan själ och vårens spel.
Sällan förde den mig bort, till ångest, mörker – solens avbrott.

 

Jag började tänka på meningen med mitt lidande, min poesi, tiden som jag ägnat åt denna plats och bilderna som jag här tagit. Jag trodde mig snart förstå att dessa tankar inte var något annat än ett skydd till känslan av meningens frånvaro, och att jag ensam stod som försvarare till mitt liv. Jag gjorde alltså ett försök att skapa mening av det många gånger upplevt meningslösa. Att säga ja och nej, att värdera värden, få en känsla av vem jag vill vara och vem jag håller på att bli, blev mitt första steg.
Meningen med det jag skriver är således ett sätt till att bygga upp ett liv. Jag tror de flesta av oss gör något liknande, vi försöker stänga gapet av oförståelse. Alltid med påtryck av omgivning. Ofta i form av karriär, idrott och intressen, men också med vetenskap och religion. Där själva tidsockupationen, viljan till att upphöja det man gjort och de egna besluten, tryck från samhälle och auktoriteter, hindrar oss att kritisera det vi sysselsätter oss med.
Att skapa mening med något så absurt som en sjukdom hör till ovanligheten. Ofta vill vi inte veta av den; vi flyr från smärtan, tanken på dess permanens gör oss så illamående att vi knappast tillåter den.
Men vad händer då individ och sjukdom, då existens och sjukdom tillbringat så lång tid tillsammans att de ej längre är separerbara från varandra. Vad händer då en man blir instängd i ett tomt rum, ett rum utan fönster som saknar utgång; med endast en penna till hands.

Detta är den historien…

Känslor i mörker

tis 25 februari, 2014 kl.10:13 | 2 kommentarer

Lust
Lust

 

Sympati, omhändertagande
Sympati-Omhändertagande

 

Ingen kontroll
Ingen kontroll

 

Beröring
Beröring

 

Ensamhet-Oro
Ensamhet-Oro

 

Vilja till användning av sympati
Vilja till användning av sympati

 

Självmord
Självmord