Oavslutade verk från min ungdom I

lör 02 februari, 2019 kl.12:29 | Inga kommentarer

Den fria viljan

Vilka möjliga definitioner finns det på begreppet ”fri vilja”? Överensstämmer en eller flera av dessa definitioner enligt mig med verkligheten, och i så fall varför? Hur påverkar vår uppfattning angående fri vilja vårt tankesätt och på vilket vis inverkar detta på våra liv? Detta är frågor som jag i nedanstående text skall försöka analysera utifrån ett biologiskt, psykologiskt samt filosofiskt synsätt.

1,Fri vilja – val som tas utifrån sig självt. Man skulle kunna definiera fri vilja så som att människans rationella tänkande är en fristående beståndsdel som kan ta beslut utifrån sig själv. Detta i sig leder vidare till följdfrågan. Vad är då detta ”element” som i exemplet kan vara en fristående beståndsdel vars existens kan ta beslut utifrån sig själv? Ofta tror jag just att detta element vars vilja man ser som fristående är de man beskriver som den egna konversationen i huvudet, och det rationella tänkandet. Exempelvis är det detta som vi innan läggdags hör prata med sig själv i huvudet, rösten som planerar och ifrågasätter handlingar; något som vi uppfattar extra starkt när vi styr medvetandet emot det. En fri vilja kommer självklart alltid påverkas av andra faktorer, men kan denna vilja själv stå utanför samma faktorer; kan den göra val utifrån sig själv med andra beståndsdelar som samtidigt påverkar? Viljan blir då, om detta är möjligt, aldrig helt fri eftersom valet i en viss handling också beror på informationen från omgivningen som handlingsbestämmaren tar emot. Men kanske sker inte valet bara genom en värmemätning med bakomliggande information som påverkande variabler, utan som en kommunikation genom en process till en annan, där möjligheten att processerna står utanför varandra i en viss tidpunkt existerar. Jag tänker mig följande uppdelning: A: drift B: omvärlden – det vi iakttar, det som står utanför oss själva C: Rationellt tänkande, kunskap, den inre dialogen i huvudet Kan a och b tillsammans ge upphov till och vara drivkraft till c. Och kan c slutligen delvis eller helt utifrån sig själv vara en handlingstagare. Kan något som uppstår och/eller utvecklas från något annat vara fritt? Det rationella tänkandet, förmågan att dra slutsatser från tidigare förvärvat kunskap och att hitta mönster i vår omgivning och hos oss själva är troligen något som mångt i mycket kan kallas intelligens och det är där vi är högre utvecklade än hos andra djur, och det är denna del hos oss som genom ökad utveckling på grund av kunskap kan påverka vår omgivning och oss själva på olika sätt. Låt oss säga att drift är själva bränslet till, eller det som sätter igång vår vilja till att göra saker; vi vill äta, vi vill sova, vi vill känna njutning, vi vill inte känna rädsla, vi vill överleva och vi vill ha sex, och vi omvandlar dessa drifter till olika aktiviteter. Med hjälp av tänkandet kan vi iaktta dessa känslor och omvärlden. Och med tänkandet kan vi dra slutsatser och finna mönster därifrån. Vi kan på ett mycket avancerat sätt analysera vad som kommer ge oss njutningskänslor, vad som kommer ge oss känslor som inte är njutningsbara och vi kan lära oss att handla på ett visst sätt så att chansen att omvärlden kommer ge oss de positiva känslorna maximeras och att omvärlden kommer ge oss de negativa känslorna minimeras. Vi kan på ett avancerat sätt åsidosätta, kortsiktig njutning framför någonting som vi i framtiden tror kommer ge ännu mer njutning. Och ju mer kunskap vi har om omvärlden och om oss själva, ju mer avancerat blir detta system. Det jag funderar på är om denna del av oss kan ta val utifrån sig själv och under denna definition förkunnas som ”fri vilja”.; om drift och iakttagande av denna drift samt av omvärlden kan ge upphov till valmöjligheter som är begränsad till vårt kunskapsföråd – där handlandet inte alltid direkt står i relation till våra drifter, utan där handlandet också kan ske i den förvarade kunskapen; där två processer har gett upphov och utvecklat en process som sedan kan starta igång själv, och ta handlingar utifrån den kunskap den tagit åt sig i dåtid och sedan försätta detta i nutid.I bilden nedan ser vi det motsatta förhållandet: A vill bli tillfredsställt och detta behov ger upphov till vilja att utforska omvärlden (B). Den erhållande kunskapen uppkommen av att observera omvärld ger kunskap (C). Poängen i exempel nedan är att visa att det alltid är drift som sätter igång processen. Frågan är dock om verkningen kan ha motsatt riktning, eller om C (kunskapsförrådet) kan arbeta själv. Kan C ge upphov till handling utifrån tidigare erhållen information? Kan C sättas igång först? Kan det rationella tänkandet, kunskapsförrådet, ta beslut utifrån gammal kunskap som lagrats i hjärnan. Finns det då någon möjlighet att denna procedur kan ge upphov till någon som kan gå under betäckningen ”fri vilja”? Vi Undersöker saken vidare: Låt säga att du vid väldigt ung ålder lär dig saker genom att observera omvärlden, men också dina egna känslor. Själva drivkraften till detta beteende är dina drifter; du vill sova, du vill ha mat, du vill ha kärlek mm. Efter ett tag har du fått ett kunskapsförråd i hjärnan där du kan hämta kunskap ifrån. Exempel är ditt språk, att visualisera i bilder – ja mycket du upplever utanför kroppen kan du nu uppleva inne i ditt huvud. Denna del av hjärnan är mångt i mycket omedveten, men sätts igång vid vissa tillfällen, och proceduren börjar just i den delen av hjärnan. Saker man tagit åt sig i dåtid, uppkommer nu i nutid. Om det nu är så att just det området i hjärnan påbörjar processen, så uppkommer en process i hjärnan med gammal kunskap som initierande kraft. Denna tanke sätts genast i relation med vårt belöningssystem, och försöker sedan tillfredsställa detta genom att erinra ytterligare kunskap. Poängen med detta resonemang är att visa att kanske någon som är låst kan ge upphov till något som kan påbörja en valprocess, genom att lagra kunskap som den tagit åt sig i dåtid som sedan sätts igång i nutid i den lagrade kunskapen. Kanske sätts den i relation med annan kunskap som erhållits än längre bak i tidsfältet. Det som är själva grunden till starten av denna process har alltså redan hänt, redan varit förbi, men startas nu upp igen – ur gammal information, långt senare. Mer kunskap, mer delar för denna process att anknyta till, borde också ge mer valmöjligheter. Jag tänker mig följande: När jag undersöker denna möjlighet av den fria viljan, förstår jag dock att det vi i exemplet ser som den väljande bestämmaren mottar information från omvärlden och sedan ”enligt denna definition” processerar denna information till sig själv, och där kan göra ett medvetet val som den tagit åt sig av tidigare, och således går processen från iakttagande av omvärlden till en valbestämmare som tar ett beslut med erfarenhet som grund, men där denna erfarenhet uppkommit i tidigare tidsepoker, Detta framställer möjligheten att vår valbestämmare kan ta beslut utifrån sig själv, med erhållen kunskap som grund, och att argumentera för att fri vilja inte existerar genom att påstå att en process inte kan ge upphov till en annan process som till slut kan ta beslut utifrån sig själv,(något man kan vara något man kan kalla fristående) inte stämmer. Jag ser det som följande: Handlingarna i nutid är således också ett resultat av händelser i dåtid, och kanske är det som människor kallar rationellt tänkande, och kanske är det det som människor ofta förknippar med fri vilja och ger möjligheten att processer kan ge upphov till en annan process som startar igång själv, men det förändrar egentligen inte det faktum att vårt handlande är ett resultat av massvis av faktorer, som anknyter till varandra från olika tidsaxlar nu i nuet. Eller?

2, Fri vilja – som en möjlighet att ha kunnat handla annorlunda. Jag exemplifierar: Du tänker i nutid tillbaka på en handling i dåtid och säger för dig själv i ditt huvud ” Varför gjorde jag så, jag hade ju kunnat göra annorlunda”, men hade du verkligen kunnat göra det? Detta exempel används ibland när man diskuterar fri vilja, och ibland brukar man framföra exemplets som fastställande angående existensen av fri vilja. Om man hade kunnat göra annorlunda så finns (enligt definitionen) fri vilja, och om man inte kunnat det så finns den inte, enligt denna definition. Jag upprepar exemplet som jag har använt tidigare i texten: Du tänker i nutid, tillbaka på en handling i dåtid och säger för dig själv i ditt huvud ” Varför gjorde jag så, jag hade ju kunnat göra annorlunda”. Låt oss säga att vi när vi säger ”jag” menar den mängd materia som din kropp består av vid just det tillfället när handlingen utfördes, och låt säga att exemplet handlar om att slå eller att inte slå en person. Dagen efter grämer du dig när du tänker på slaget och du säger till dig själv: Varför slog jag, jag hade ju kunnat låta bli. Vi tänker oss nu vad som händer i personens huvud just precis innan tillfället där valet väljs. Det har varit ett långt gräl, personen i exemplet är mycket arg, men också rädd eftersom individen han grälar med är lika stor som han själv. Motståndaren uppvisar också ett aggressivt beteende och inga tendenser på att vilja avsluta dusten trevligt. Inom individen pågår hela tiden en värmemätning med tusentals faktorer som på olika sätt står i relation med varandra genom att öka på varandra eller stå i konflikt med varandra. Varje handling är ett resultat av dessa värmemätningar. Hur denna värmemätning går till vet jag inte, kanske är det så att det fungerar som en kedjereaktion, när en värmemätning avgörs ger den upphov till en annan. Kanske är det så att alla reaktioner pågår samtidigt och att det sammanlagda värdet av dessa ger upphov till en viss handling. Kanske är det en blandning av ovanstående. Tusentals faktorer i olika värmemätningar som står i konflikt med varandra, och som påverkar varandra och som hela tiden ger upphov till nya värmemätningar. Eller så påverkar de varandra hela tiden, jämt och ständigt, i en pågående process som tillsammans med yttre faktorer bestämmer vad som skall hända just då, vid just den platsen. Jag vet inte hur det går till, men chansen att det någon gång ledet (om det nu fungerar så) ska bildas två värmemätningar som är exakt likadana, vars värde är exakt lika, är ju alla fall inte teoretiskt omöjligt. Om nu detta händer inom den mänskliga kroppen blir det kanske så att slumpen avgör, och då kan man om man bestämmer att definitionen på det vi kallar jag (i exemplet i början av texten) är all material inom den mänskliga kroppen faktiskt säga att personen i exemplet hade kunnat göra annorlunda i just den situationen, eftersom den slumpmässiga processen som sker då inte bara är i den individen, utan också är den individen. Om detta sker i en individ och om vi kan kalla det fri vilja, beror dock på hur vi definierar fri vilja, och det står inte på några sätt utanför universum, utan är en sammansättning som samarbetar med sig själv, där det händer en slumpmässig process just i denna sammansättning vid ett tillfälle som möjliggör chansen att denna sammansättnings handling hade kunnat vara annorlunda i dåtid än vad det var. Och om detta är en potentiell process i människan så är det troligen också en potentiell process i alla levande organismer och i hela universum. Och då skulle en handling, en upplevelse, en viss företeelse vis just ett tillfälle, kunnat te sig annorlunda, om vi hade haft en tidsmaskin och kunde åka tillbaka i tiden för att observera denna företeelse. Om nu detta fenomen existerar och kan gå under definitionen fri vilja, (något som då också sker i hela universum), är något för människan själv att bestämma. Om vi bestämmer en universal benämning på fri vilja, och denna benämning överensstämmer med tanken på att fri vilja existerar om en handling kunde ske annorlunda av en viss sammansättning då är det fritt, eftersom vi bestämmer definitionen på just det vi kallar fri vilja. Och det är också här jag ser ett problem. Människor, och kanske också jag, vet inte riktigt vad man menar när man pratar om fri vilja.

3. Skillnad på fri vilja hos djur och människor Vad är egentligen skillnaden på en katt som dödar sitt offer gentemot en människa som gör det? Oftast brukar man då faktiskt hänvisa till den fria viljan; att människan gör medvetna val utifrån en fri vilja – detta gör människan ansvarig för sina handlingar, på ett sätt som djur ej är. För det är faktiskt så att vi ger skillnader på andra organismer gentemot människor i denna fråga, och då särskilt ju längre bort djuret befinner sig ifrån oss själva, eller för att förklara det bättre; ju mindre mänskligt vi anser varelsen vara. Enligt mina observationer dömer vi inte ett djur för ett mord på samma sätt som vi dömer en människa. Vi anklagar inte konsekvenserna av en sjukdom så som vi dömer en våldshandling gentemot en annan individ. Men vad är då skillnaderna på dessa val gentemot handlingarna som djur utför, och hur har skillnaderna uppkommit; för skapats måste de gjort eftersom vi alla (om vi tror på evolutionsteorin) är stöpta ur samma form? Detta dömande har enligt mig skapats för att vi skall fungera i en grupp, eftersom det möjliggör samvetskval och konsekvenser av ett handlande. Någon som mördar hamnar i fängelse, blir ratad av samhället, och troligen hatad av människorna som blir utsatta av konsekvenserna av dådet. Hämnd och hat till denna individ är troligen stark för de utsatta offren, och de önskar denna individ troligen, många gånger, denna individ ett långt straff. .Och om de har skapats, i vilket led har de då skapats? Hos kor grisar, schimpanser eller för att sedan följt med ända fram till vår egen art? För det är dessa alternativ som finns tillgängliga, om vi ska ansvara olika liv, olika mycket för deras handlingar. i och med en tro på evolutionsteorin och den ”fria viljan” som en ansvarsbidragande faktor. Att erkänna evoulitionen som den skapande kraften bakom denna ”fria vilja” tycker jag sätter frågan om den fria viljan som en ansvarsbidragande faktor i ett annorlunda ljus. Och att förklara hur vi utvecklat denna fria vilja som en ansvarsbiragande faktor någon stans i ledet; hos apor, kor, katter, bakterier eller vid arten människan är svårt, men kanske inte omöjligt. Enligt mig är tanken om en fri vilja som en ansvarigstagande faktor en tanke som uppkommit på grund av utvecklingen av vår hjärna och således förmåga att tänka in i dåtid, framtid, att föra en konversation genom känslor och andra tankar som grund; för känslor föder tankar, tankar känslor, tankar, och känslor; en pågående process med gammalt material, nya upplevelser och vår egen genetik som grund. Många tänker precis som exemplet i början av texten: varför gjorde jag så – jag hade ju kunnat göra annorlunda. Många tänker sig själva som någonting utanför världen och universum istället för någonting som är en del av universum och världen, och att vi kan ansvara därefter, dvs som en individ med en egen ”fri vilja”. Att göra det vi kallar fri vilja som jag många gånger faktiskt uppfattar att många tycker är unikt för människan, kan mycket väl vara falsk, om vi inte nu kan bevisa att hjärnans utveckling gett upphov till en sådan. Jag tror dock att vi kommer upptäcka med ökad kunskap att det är vårt tänkande som möjliggör tankegångar där vi ställer människor ansvariga för deras handlingar, och att dessa trots att de är mycket mer avancerade än hos djur, blir svårt att bevisa mer fria än hos just djur. Och att inte döma en människas för dennes brott, (något vi själv bestämt som negativt) inte skiljer sig åt att döma en katt som dödar en mus. Detta betyder inte på något sätt att vi inte kan, eller inte ska sätta människor ansvariga för det som de gör, men det betyder kanske att våra tankegångar, i och med att vi är lika skyldiga till mordiska händelser som ett djur är, i ett annorlunda sken.

4, tankeillusionen, biologisk anknytning, att relatera den fria viljan till våra känslor. Hur tänker de flesta av oss angående fri vilja, hur sätter vi dessa tankar i relation till våra känslor, och hur påverkar detta våra liv? De flesta av oss har nog ångrat sina handlingar och tänkt: varför gjorde jag så och inte så, och de flesta av oss har nog funderat över vilka handlingar man ska utföra; ska jag göra så eller ska jag göra si. Varför tänker vi så här? Finns det andra levande djur som tänker annorlunda? Och vad har detta med fri vilja att göra? En av anledningarna till att vi tänker så här tror jag är på grund av att vi kan tänka i dåtid och framtid, en mycket användbar förmåga eftersom den möjliggör utsikten till att hitta mönster i dåtiden för att kunna förutspå framtid. Men vad det också resulterar i är ofta ångest när vi grämer oss i vad vi gjort och vad vi ska göra.

5,Fri vilja – och bevisande av dess existens Den slumpmässiga faktorn, om den nu existerar, omöjliggör också förutsättningarna (om vi någon gång uppfinner en tidsmaskin) att se tillbaka i tiden för att se om händelseförloppet sker annorlunda. Att detta skall fungera även om den slumpmässiga faktorn existerar förutsätter dock att vi kommer på ett sätt att betrakta dåtiden utan att påverka denna, eftersom själva observationen av dåtiden annars blir en påverkande faktor i skapandet av framtiden. Ett exempel som ofta tas upp när man diskuterar fri vilja, är att om man har en dator som kan ta hänsyn till alla faktorer så kan denna dator räkna ut kommande handling hos en människa. Inte bara en möjlig slumpmässig faktor sätter hinder för detta, utan också uträkningen i sig. Själva uträkningen blir troligen vid en sådan uträkning en påverkande faktor, och för att få en exakt uträkning måste själva uträknandet stå bortom, uträknandet i slutresultatet. Det fungerar alltså inte att uträkningen tar med själva uträknandet i processen, eftersom detta bara förskjuter problemet ett steg; man måste då också ta med uträkningen som tar med uträknandet i processen, detta kan man fortsätta förskjuta i all oändlighet, och det tar troligen bort förutsättningarna för att en sådan metod skall fungera. Samma sak gäller då exemplet med tidsmaskinen; uträkningen måste stå utanför själva processen den räknar ut, annars är den också en påverkande faktor i slutresultatet. Om vi nu skulle hitta en metod som möjliggör att resa tillbaka i tiden, och om vi samtidigt skulle leva i en helt och hållet deterministisk värld, där slumpmässiga händelser inte existerar; vad skulle detta då innebära? Tidsmaskinens skapelse skulle då vara förstämd, och skapas som ett resultat av historiens händelser. Själva tillbaka åkandet i tiden skulle precis som skapandet av tidsmaskinen vara förutbestämd. Människor skulle då kunna leva i olika tidsaxlar, där b hela tiden skulle påverka framtiden till a, men bara som ett resultat av a själv. I en icke deterministisk värld skulle samma sak uppträda men slumpen skulle se till att b inte bara skulle påverka framtiden till a, som ett resultat utav sig själv, utan också att slumpen skulle göra detta, och med tiden skulle den slumpmässiga faktorn kanske göra att dessa tidsaxlar står mindre och mindre i relation till varandra. Detta kan sedan appliceras på tanken med den fria-viljan genom att se världen som ett ständigt nu. Att dåtid och framtid inte existerar. Att allt som händer just nu. När vi tänker på framtid och på föregående tid, så är också det något som händer i nuet. En process startas i lagrad information som förärvats i dåtid, men som nu uppkommer i nutid, just precis nu.

Comments are closed here.