Sanning och verklighet (del4)

mån 29 april, 2024 kl.17:31 | Inga kommentarer

Tid, förståelse och empiriska bevis

Låt säga att vi har matematisk ekvation – då vi uppnår förståelse, kastas vi åter in i framtiden. Genom att titta tillbaka uppnås en konflikt, som med ett visst språng gestikulerar förståelse. Om vi kastas framåt med en viss hastighet som rymmer förståelsen av sanningen. När vi tittar in i framtiden, finner vi ett gap. I detta fall ser vi dess existens som vara förståelse, vilket uppnå en tid vars förståelse går fortare, eller stannar av tiden, i en sådan omfattning, då detta sker vilket framstår att förståelsen pågår längre tid än förseelsen av tiden själv – det vill säga – 100 procent förståelse av ett element som vi ej kan binda oss på, en varautflykt vilket anses son sanning. Detta då i skymundan av just denna tillflykt av sanningen. Då denna är mottagaren. då ser tankens framfart vars existens som rör sig fortare än tidens uppnådda värde, då kan förståelsen av tankes genomförande hastighetsföremål nå oss på en jämlikhet som tittar tillbaka på en enhet som förbinds med hastigheten av existensen och vår sfär. Varaförståelsens genomgång går fortare än oss själva. Alltså tanken själv, förbinds så med omgivningens tolkningsförmåga att den hinner i kapptiden som Vara begreppet och omvärlden som framgående enhet. Då detta uppnås, kan vi se sanningen själv. Detta i beräknades fortgående ej med oss som spann, utan detta snabbare framför. Allt föregående text. Kommer jag stå utanför mig själv som bedömare inom just denna tid. Är vi samma sak, nej, inte då vi uppmäter oss som snabbare inom en viss syn på tanken.  Exempel just ovan detta – förstår ni, när förstår ni, vilken hjärnmätning stannar tiden och ses som detta, alltså förståelsen som går fortare än tidens existens. vi får förståelse för detta måste vi förstå fortare än omgivningen om vi ser den som en brukande framtid. En framtid som för tiden framåt. Tiden i föregående experiment, med denna som bruk medel. Om tanken själv genom historien ses som tid, gå fortare än tiden själv, då kan tanken bli fri och gå fortare än vår uppmäta sfär själv. Att tolka sanningens sanning, med föregående tanke som följd. Om vi upplever förståelsen före sfären självt, måste då denna räknas in på den förståelsen att denna kunde fås. dvs empiriska bevis och logik om just detta uppnås vår. sfären som helhet. Vi kan inte förutspå när förståelsen uppnås. och måste därför räkna in detta på empiriska bevis, som vi gick in på tidigare – sanningen som sanning när vi ska beräkna den – finns ej innan förståelse, och därför finns den inte.  Som helhet – vi kan inte nå den allra först, så som helhet är det förgången, och därför gå det bara beräkna ting i ett stumt ting, som vi benämner tiden. Inom denna del, inom denna artikelserie, kommer jag utgå från sanningen, så att vi försöker finns sanningens väsen. Jag kommer använda förståelse som medel, och se hur sanningen kan relateras till denna.

Kategoriseringar, och ytterligare exempel

Olika typer av kategoriseringar, exempel från arbetet tidigare . Om vi hittar sanningen så gör vi det så är den en kategorisering mellan två punkter, med ett visst kommunikationssystem, som leder oss framåt där själva kategoriseringen ej är lika på grund av vår olikhet, Exempel från artikel tre: Sker samma tankegång inom visst språng – är hjärnan densamma inom en snäv bild som vi sedan gestikulerar, inom en radie densamma? Alltså, är en sjukdom alltid en sjukdom gällande dess namn – eller kan vi här se en skillnad? Låt säga en hjärnblödning, se dess bevis på en radie, en tid, genom vissa undersökningar. En hjärnblödning är aldrig lik en annan. Vi människor skiljer oss desamma gentemot varandra. Mellan olika parametrar är vi olika, därför blir hjärnblödning aldrig en hjärnblödning. Detta på grund att vi skiljer oss åt, och detta element, denna kattegosering ger lätt upphov till en förnekelse. Inte bara skiljer vi oss åt i något vi kan se som en sjukdom, utan denna försvagande enhet som ger upphov till en mätning, passeras ut ju mer universum förändras och individen likaså. Ju mer tid som framhävs ju mer ökas trovärdighet av missfall. Hjärnblödningen blir mer olik i jämförelse med andra individer på grund av att denna rinner ut i formen av tid. Ju längre tiden går från mätandet, som i detta exempel sker med en hjärnblödning. desto mer sviktar bedömningen och slutresultatet; mycket på grund av att vi förändras, och i det stora hela universum likaså – detta ger ofta upphov till, ett tankesätt – ett missförstånd. En hjärnblödning är aldrig en hjärnblödning, som ibland, men inte alltid. är en villfarelse i form av ett visst språk som kan förutsäga, men också skapa missförstånd. Världen som illusion, sannolikhet – tanken som instrument samt subjektivitet.

Vi kategoriserar för att hitta likheter, men en hjärnblödning från ett visst perspektiv är aldrig densamma eftersom vi är olika. Detta kan lätt missförstås. Vi är aldrig lika – därför är en hjärnblödning aldrig en exakt samma blödning dom hos en annan människa.

Vår förståelse förändrad på grund av tiden om det ständigt förs framåt, till och med kategoriseringen är ej hundra procent, och sannolikhetsberäkningar är dess icke vara bevis. Till och med orden efter detta, bevisen och terroriserandet är någon vi ej är säkra på att detta kommer framföras. Som sfären själv, med detta menar jag tiden som en helhet i det stora: mätningen av en maskin.

Inom ett visst spektrum, sluter vi en tid, mot det stora hela. En undersökning, under ett viss spann. Vi kan tillexempel undersöka en motors egenskaper och få ett utkast av en viss slutdestination, då vi spelat in denna slutdestination, inom ett visst spann. Dvs en viss tid, i en viss fabrik. Under denna tid pekar en viss mätning till en viss effekt och slutresultat. Utanför denna procedur spelar universum själv en effekt som kan slå ut ovan företeelse. Ett visst utslag: jorden förändras, detta kan ge upphov till att ekvationen inom ovan nämnda text försvinner. Vi kan inte vara 100 procent klara om hur denna tidsperiod, inom ett visst spektra slår ut till 100 procent, om vi ser undersökningen till sin helhet inom denna sfär. Vi når aldrig, som ett förutspående sanning. Inte ens när vi tittar på föregående, dvs lyckad mätning. För vi vet inte om förståelsen, metoden, att läsa av det föregående lyckas, på grund av att vi inte vet att vi förståelsen av det tidigare. Detta eftersom ett visst utslag eller företeelse kan hinna före oss. Tillexempell: en hjärtattacks gemensamma mätningar.

Förståelse och psykologi

Vi kan titta på varandra och se förståelse inom ett visst spann, men vi kan aldrig göra det i vår sfär hela omfång Den mänskliga förståelsen och dess psykologi tittar bakåt på det som redan finns. Medvetandet granskar, men far i hastighet framåt, dvs medvetandets iakttagelse, känningar, att se framåt och bakåt – förs framåt i tiden under iakttagelser själv. Medvetandet känns av annorlunda än tiden. Allt började allt med ett iakttagande av oss själva och utifrån. Framtiden och bakåtiden, förmågan att analysera denna gav upphov till känslan att vi far framåt. Vi kan inte i vår psykologi framhäva sanningen som något. Känslan att fara från baktiden är inte är inte tiden själv. som vi aldrig kunde nå. Förståelsen hinner bakom upplevda tid. Vi analyserar framtid och baktid, men den känslan står inte i samma fas som tiden som själv. Vi upplever tiden, som ett föremål som tid, vi når den inte med vår förståelse. Kommer vi fatt tiden? Den försvinner innan denna förklaring, dessa ord, kommer ej heller i kapp den. Jag dog nu.

 

 

Comments are closed here.