Kärlek till människan

ons 21 juni, 2006 kl.15:14 | Inga kommentarer

Jag äger så lite, och det är lätt att där ta mig, ty jag går sönder bara för dig. Tänk om missmodets håra kval, ännu ej kunde nå mig. Allt prat om denna sjukdom, är jag ej mer? Jag lider mycket, och de mål jag har är tämligen lätta att nå. Nej, se nu världen som du nu har – världen ger dig så mycket – just nu underbart. Det är lätt att tänka sig bakåt, men i denna salighet når min text. Jag älskar mitt liv, och jag önskar ni ser det vackra inne i det. Det är som dessa ljuva toner skall nå er. Jag böjer mig ned och tillåter mig att njuta – för det ter sig så, att jag i detta får njuta. Min syster, denna älskliga figur, hur skall jag med ödmjukhet förklara hur – denna vackra och älskliga figur.

Han sitter där självsäker vid byggnaden Karlstad ccc, där har många gånger förr suttit och tittat ut, ut på vackra flickor och spralliga ben. En dag kom en ung man till hands. Pojken var ej nykter och den unge mannen avbröt honom ständigt, och han tillät det; delvis av en blyghet och osäkerhet, men också kärlek till den unga mannen. Långsamt förde sig konversationen fram, och de många yngre följde han. En stund efter lämnade gruppen honom. Senare lyckas han, men en nyckfullhet ta ett kort; kameran hade blivit hans bästa vän.

Jag älskar så mycket, nu i min tidig födda hälsa, det är så mycket bättre nu. Men ack jag ska sluta förefalla mig missnöjd. Mitt liv och grönska ligger framför mig. En blick av den ömmaste medkänsla, om jag kunde kyssa dig själv, det var som att dessa underbara tankar smeker mitt inre, jag önskar i min själ att jag också kan fånga ditt sinne

Jag ber dig, visa min kärlek inför mig. Tårarna kommer, jag ser den på din vigselring, och älskar dig av mitt hela hjärta. Jag önskar du kunde älska mig tillbaka, Och det gör du, min kära syster.

Tusen gånger har jag vinkat till dig, och jag finner salighet i dig. De många människor som i staden finner min ro, i denna ängsliga värld jag finner mig bo. Därför denna känsla av kärlek och rädsla. Jag skulle vilja krossa mitt bröst, och med ett helt hjärta av salighet älska er, men jag vågar knappt ingripa efter den, åter jag älskar och finner er missmods i relation till er, ändå känner jag starkt av er. Mitt hjärta är fullt, och över er skall jag skänka. När denna heliga kraft som ligger er framför mig, jag hatar, jag älskar allt i förbund till er. detta tålamod, och innerlighet, jag i detta känslovara där jag finner och skänker till er.

 

 

Comments are closed here.