Styrka

Styrkan som jag finner inombords, denna sagolika känsla, där de stötfulla känslorna, slår dig vart om-vartvannan, det som ger dig stolthet i form av lugn och passion. Åå denna tomhet i from av uttryck av sällsam känsla. Styrka ett så litet, men också så stort. Jag står med värme framför den, och den vill slå sig än högre, mot solen.

I sin fantasi, där känner jag känslan därav, i solens ljus jag vill ta dig fram; källan till mitt växande, jag lider inte mycket, för jag skall åter se dig igen, hälsan kommer hälsan går, stoltheten förmår, att skänka mig glädje och lugn. Solen strålar högt, men då ett moln kommer förbi, solens står som högst . Ge mig henne, ge mig styrka. Blås din väg och ge mig lycka.

På morgonen då jag ser mig själv, då jag tittar mig i spegeln, en lycklig känsla skänker mig frid. Jag tror på att hålla mig i form, från lyckan till de attraktiva, jag rör mig upphetsad. Jag märker att jag med denna text inte vet var jag skall. Styrkan ger mig befall.  Att med perfekt självinsikt, går det komma närmre, åt sin lycka och denna destruktiva känsla jag söker av dig, min värld har jag skapat dig. I mina mål, värld, värden och riktning – jag älskar dig. Jag lämnar smärtan som ord förbi, mitt mål, min riktning, ställer jag fram. Detta går framför, när jag når det styrkan jag når, självinsikt jag når. Att skapa med mörker intill är för mig ett måste – att skapa i mörker – att leva – att överleva: